Hans Linderson
Titel: Forskningsingenjör
Utbildning: Skogsarbetarutbildning, kvartärgeologi, dendrokronologi
Dendrokronologi är en metod som handlar om att åldersbestämma gammalt trävirke. Det görs genom att man mäter årsringarnas bredd. Dessa varierar år från år beroende på hur livsbetingelserna har varit. Den huvudsakliga gemensamma faktorn är vädrets variation. Genom att mäta årsringarna från många gamla träd av samma trädslag och inom ett begränsat område kan man skapa en s.k. dateringskurva. Uppmätta prov från träd som avverkats för hundratals år sedan kan sedan anpassas till denna dateringskurva och på så sätt förlänga dateringskurvan bakåt i tiden.
Den dendrokronologiska forskning jag gör är följande:
– Dendrokronologisk datering av byggnader, föremål etc.
– Dendroklimatologi – studier av meteorologiska parametrar som styr tillväxten.
– Vedartsbestämning.
Laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi har funnits vid Lunds universitets geologiska institution sedan 1973. Sedan 1994 är det en nationell forskningsresurs med stöd från statliga Vetenskapsrådet. Verksamheten består främst av dendrokronologisk åldersbestämning av vedmaterial från arkeologiska utgrävningar, kyrkor, skeppsvrak, konstföremål men även vanliga byggnader. Allt analyserat material arkiveras och katalogiseras. Här finns landets största samling av referenskurvor för dendrokronologisk datering.
Ålder och ursprung kan fastställas för många olika typer av träkonstruktioner och avlagringar som innehåller vedfragment. Dessa kunskaper är värdefulla inom såväl geologi, som arkeologi, historia och konstvetenskap.
Bestämning av avverkningstid till exakt årtal är möjlig oavsett hur gammalt det är. I vissa fall är det inte möjligt att datera med hjälp av dendrokronologi. Detta kan bero på att proven innehåller för få årsringar eller för få prover. Då kan vi ta hjälp av C14-analys som också finns på geologiska institutionen i Lund. I de flesta fall kan vedmaterialets geografiska ursprung fastställas och ofta är det dessutom möjligt att ta reda på vid vilken årstid trädet avverkades.
Vid laboratoriet utförs också vedanatomiska analyser för artbestämning av kol- och träprover. Även mikroskopiska vedprover kan artbestämmas. Detta kan göras i samband med åldersbestämning med 14C-metoden på institutionen.
Vid laboratoriet bedrivs även paleoklimatisk forskning baserad på årsringsserier i ved från levande träd, historiskt och arkeologiskt material samt stubbar och stammar som bevarats i torvmossar och på sjöbottnar. Variationer i temperatur, nederbörd, luftfuktighet och en rad andra lokala miljövariabler finns registrerade i veden i form av skillnader i årsringarnas tjocklek.
Berätta kort om dendrokronologi och dess betydelse för arkeologin:
Dendrokronologi används främst för datering i synnerhet av byggnader. På senare tid har det blivit allt viktigare att bedöma träts geografiska ursprung. Då kan det användas för att spåra handelsvägar av materialet vilket berättar om forntidens ekonomiska system. Denna analys är särskilt viktig vid analys av gamla skeppsvrak.
Provtagningen går till så att en trästav borras från ytan mot kärnan i 90° vinkel. Ytan på provet skärs rent med rakblad. Därefter mäter man manuellt i mikroskop med 1/100 mm noggrannhet. Datorn bearbetar den angivna ringsekvensen och föreslår träffar som manuellt kan stämmas av. Man jämför ringsekvenserna med tidigare kända material (dateringskurvor).
För att få högre säkerhet i analysen, ta hellre 5-10 prover än enstaka. Ek och tall är bästa material, men det funkar med andra träslag som bok, björk mm.
Ofta kompletterar man analys med 14C-analys från någon del av provet för ökad säkerhet. På många platser finns typiska ”signaturer” i dateringskurvorna, tex från en känd dyster vinter, en stor brand mm, men oftast är signaturerna på en mycket lokal nivå.
Berätta gärna en rolig/betydelsefull anekdot från ditt arbete:
Vid en undersökning i Ingatorp tog vi prov på en äldre byggnad. Det var den byn ”kommandoran” i böckerna om Emil i Lönneberga skulle till när hon föll ner i Emils varggrop. Man trodde att byggnaden var från 1700-talet men med vår analys kunde vi åldersbestämma den till tidigt 1200-tal istället. Även de äldsta delarna av Stockholms slott har visat sig 100 år äldre än man tidigare trodde.