Caroline Ahlström Arcini

Yrkestitel: Humanosteolog

Utbildning: PhD Medicinsk vetenskap, etnologi, arkeologi, osteologi

Berätta kort om osteologin och dess betydelse för arkeologin:

Jag har studerat drygt 15 000 individers skelett.

I mina studier fokuserar jag ofta på människans hälsostatus och levnadsvillkor. Jag är intresserad av vilka sjukdomar som människor varit drabbade av och haft problem med under sin livstid. I skelettet kan vi också spåra kroniska sjukdomar, svält och skador. Dessa uppgifter kan i kombination med bedömning av hur gamla människor blev berätta om hur samhället och levnadsbetingelserna såg ut i forna tider.

Mest har jag arbetat med uppdrag genom ”Arkeologerna” (tidigare Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet).

I mina studier har jag analyserat skeletten från människor ur olika samhällsskick. Med undersökningar av de som begravts på kloster- och konvententskyrkogårdar kommer vi de välbärgade inpå livet. Ofta är de lika illa drabbade av sjukdom som de mindre välbeställda. De mindre lyckligt lottade, som fick slita hårdare för brödfödan, finner vi till exempel på garnisonens kyrkogård. Där värvade soldater och deras familjer ligger begravda. Här noterar jag det faktum att orsaken till den högre frekvensen av märken på tänderna av kritpipor jämfört med gemene man kan vara att soldaten fick tobak i sin ranson.

Undersökningar av avrättningsplatser ger insikt om att de som straffades med döden inte fick begravas på ordinarie kyrkogård.

Jag har också länge intresserat mig för sjukdomar som sprids med människans rörelsemönster. Lepra, eller spetälska som den också kallas, är en av dem. I dessa studier har undersökningar av den stabila isotopen strontium, vilken lagras i skelett och tänder via den föda och vatten individen intagit, bidragit till att fastställa om personen har ett lokalt ursprung eller är inflyttad.

Berätta gärna en rolig/betydelsefull anekdot kring ditt arbete:

Ibland blir man synnerligen positivt överraskad. En kollega hade kontaktat mig för analys av ett stort gravmaterial från järnåldern, där alla gravar utom en var brandgravar (de döda har kremerats). Kommentaren i samband med överlämnandet av materialet var, du kommer inte hitta några fall av lepra men det kanske ändå är spännande. Han kände mina intressen. Ett antal veckor senare återstod endast analysen av den sköra skelettgraven, vars kranium till stora delar var täckt av ett lager sand indränkt av zaponlack för att inte falla sönder. Detta lager skulle nu lösas upp. Lådan ställdes utomhus för att lösningsmedel skulle kunna sprayas på. Sakta föll sanden av och fram trädde ett ansikte vars näsöppning var deformerad, just som vid lepra. Jag skrek till högt och mina kollegor kom rusande ut, de trodde att jag hade gjort mig illa, men fick istället höra att jag hade påträffat ett av de äldsta fallen av sjukdomen i Europa. Jag kontaktade kollegan som anlitat mig för att berätta. Jag sa, du kan inte ana vad jag har funnit. Han gissade på allt från en pärla till ett mynt innan han slutligen tystnade och sa, du har väl inte funnit lepra?