Anders Lindahl
Titel: Professor vid Keramiska forskningslaboratoriet, geologiska institutionen, vid Lunds universitet
Jag heter Anders Lindahl och är professor i laborativ och experimentell arkeologi och sedan 1984 föreståndare för Keramiska forskningslaboratoriet. Laboratoriet arbetar med analys av keramik från arkeologiska undersökningar.
Sedan 1988 har jag varit involverad i olika projekt i Sydöstra Afrika. Målsättningen är att förstå kulturella processer och gruppidentiteter inom det yngre järnålderssamhället i södra Afrika. Ett annat forskningsprojekt som rör keramik i Sverige heter ”Yngre svartgods – den moderna keramikens intåg i Sverige” och är främst inriktat på att se hur det gamla traditionella keramikhantverket påverkas genom introduktionen av en helt ny produktion. Vidare har jag studerat den tidiga tegelproduktionen i Sverige, främst genom analyser av tegel från Tegelugnen i Gamla Boo utanför Stockholm.
Berätta kort om din specialinriktning keramik och dess betydelse för arkeologin:
Keramik kan analysers utifrån form, dekor och material. De olika formerna fås bland annat genom olika tekniker vid tillverkningen, till exempel tummad eller drejad keramik. Materialet kan vara olika leror eller olika magringsmaterial. Det varierar från plats till plats och över tid.
För att studera keramiken närmare gör man ett tunnslip:
Man skär en krukskärva i 90° vinkel mot mynningen, därefter polerar man ytan och låter det torka. Sen limmar man fast keramikprovet på ett ”objektglas”, torkar igen, samt sågar det så tunt det bara går. Slutligen slipar man ytan jämn med en diamantslip ner till ca 0,07 mm tjocklek och sist slipar man ”för hand” på en polerskiva till en tjocklek av 0,03 mm. Det är viktigt att preparatet har en jämn tjocklek när man sedan skall undersöka det i ett mikroskop. I mikroskopet förstoras bilden ca 20-1000 ggr beroende på behov. Mikroskopet är kopplat till en kamera och dator.
Olika mineraler i leran får olika färg när man ser i mikroskopen. Det flesta av mineralkornen i leran är kvarts och olika typer av fälstspat. Därtill förekommer ofta glimmer, amfiboler och pyroxener i olik mängd. Utifrån blandningen av de olika mineralen kan man se var leran kommer ifrån – om keramiken är lokalt producerat, från trakten, eller är importerad.
Man kan också genom att studera luftfickor i materialet och deras lutning analysera olika metoder vid framställningen av keramiken.
Endast lergods fungerar med dessa metoder. Keramik som är bränd över ca 1000° sintrar, dvs smälter samman, och materialet förlorar då sin struktur och är svårt att analysera i ett vanligt mikroskop – mineralsammansättningen blir mer eller mindre”oläsbar”. För att analysera keramik som sintrat behöver man analysera den med hjälp av andra metoder som exemplevis Svepelektronmikroskop (SEM).
Analys av keramik kan hjälpa arkeologerna att förstå var keramiken från en utgrävning kommer ifrån. Man kan få reda på hur gammal keramiken är, hur de forntida handelsvägarna har sett ut, och därigenom bättre förstå hur man levde och samhället såg ut på den undersökta platsen.